Livet har gett mig mycket kärlek.

Det började med mamma, syskonen och kompisarna

Lekarna på den torra savannen. Stickor i bara fötter. Sköldpaddan vi red på. Apan Anko vi klädde i  dockkläder. Hyenorna som var så kusligt spännande och baden i sjön där flodhästarna frustade lojt.

I Sverige var leken på ängen bland blåklockor och hasselbuskar mer fridfulla. Inga ormar eller skorpioner hindrade vår ysterhet.

Barndomen splittrades mellan olika kulturer i Afrika och den nordiska i Småland men var rik på upplevelser. Husdjuren var många, ofta övergivna och skadade fick de ett hem hos oss.

Så kom tonårstidens protester och motsägelsefulla diskussioner

Jag trodde livet var enkelt                Det blev komplicerat
Jag trodde allt skulle förbli               Det förändrades

Men genom allt flödade en förundran över de trådar som spinns mellan oss som lever här.

Några har rötter                                  Andra har tentakler
Några formar ljud i sina strupar       Andra kommunicerar ohörbart
Så förunderlig den kära leken är      Den vi ägnar våra liv åt!

Natalia tells a story about the sun and darkness, encrusted with splashes of heat, the geometry of a shadow and a drawing construct that pops out here and there. The impressionistic cycle takes place in the scenery of squares, sanctuaries and commercial arcades, where a similar glow illuminates the stalls and chapels. The hustle and bustle of the crowd is expressed through the busy tectonics of pavements and walls. The architect’s eye penetrates the tracks, showing a free, undisturbed perspective. In a way, it foreshadows the quarantine landscape.

---

The trip, from which three years have elapsed, began an important stage of the painterly path. The exhibition entitled Immensity, impressive in terms of the number of works, the variety of inspirations and the need to create, is a testimony to the passion drawn directly from life and its lively substance.

I am grateful to Natalia for the trust and the journey which she gave me and which I would not dare to make. I made it safely, without going beyond everyday life, without violating the borders. I gained space, colour and different depth of the sky. I saw them in the images of an unknown land, seen through another person’s eyes. From then on, this has also been my experience.

Natalia Wegner
March 2021