Olle Brandqvist

Olle Brandqvist

30 mars -14 april

Öppettider:
lördag 11-15, söndag 13-15, onsdag 16-18


Natur och Människor

i skulptur och bild

Natur och människor är motiv jag arbetar med. Det är framför allt sten och tenn jag använder som material, någon gång trä. Måleri sysslar jag också med i perioder.

Mina skulpturer i tenn är som små ”världar”, utsnitt eller brottstycken av natur, som jag formar fram. Det är berg och branter, skulpterade landskap. Efterhand kom människan in och fick så småningomen allt större roll. Jag formade grupper av människor som sluter sig till varandra. De står t.ex på stenhällar och i marker i kustnära trakter.

Sten tycker jag också om att arbeta i. Jag söker ofta material till mina arbeten i naturen. Det är granit, diabas, porfyr och andra sorters sten, som jag bearbetar genom att hugga, slipa och polera. De är släta ”mjuka”, hårda och tunga. Dessa skulpturer kan man uppleva med både ögon och händer, tycker jag.”Magnifika, lätt förvridna, fiktiva porträtt”, som någon har uttryckt det. Man kan säga att jag i mina arbeten söker skapa unika ”pesonligheter”.

Jag har gjort en del större offentliga verk i sten, såsom ”Den nöjde Boråsaren” i Borås. Den är av diabas, och sten av den storleken köper jag från stenbrott. ”Skulpturen Den nöjde boråsaren inbjuder till beröring. Kontrasten mellan den tunga stenen och de mjuka formerna blir påtaglig när man vidrör den lena ytan. Att låta händerna smeka över de polerade anletsdragen kan få tiden att stanna upp ett ögonblick. En paus i stadens hektiska tempo”. Detta enligt skriften Borås internationella skulpturbiennal 2012.

”Att förverkliga en dröm”. Åren 2008 – 2011 arbetade jag med en större skulptur. Det är en gammal dröm som förverkligats. På hösten 2008 åkte vi till Vångaberget i Skåne för att beställa en sten, en röd granit, vid stenbrottet där. Den 18 december 2008 kom stenen på plats hit till Borås, där jag började arbeta på den. Stenen var 250cm hög, 150x100cm och vägde ca 14 ton. I tre år jobbade jag på mitt verk. Skulpturen väger nu som färdig ca 7 ton, och måtten är ungefär desamma. Jag kallar den ”Vad är då en människa” . ”När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa, att du tänker på henne…?” Ps 8

Det har varit olika intressanta skeden i arbetet. Med hammare, mejslar och andra verktyg formade jag fram ögon, näsa, ett öra här och en mun där osv. Det är former, ytor, volymer mm. Det som skulptur handlar om. Därtill kommer slipningen förstås. Det tar en evinnerlig tid. Men jag hinner fundera mycket på vad jag sysslar med. Eller, för det mesta funderar jag inte alls, utan bara jobbar på.

Under skulpturfestivalen i Borås var skulpturen tillfälligt flyttad relativt centralt i Borås. Där arbetade jag på den, som ”Work in progress”, somrarna 2010 och 2011 inför publik och vid guidade visningar. Nu är den placerad vid Åhaga i Borås.

2016 var vi vid Svarta bergen och beställde en sten vid stenbrotten där. Jag har nu gjort en skulptur i diabas, som är 2,30 m hög och ganska smal. Det är en människa, huvud och delvis kropp, som nu är deponerad i skulpturparken vid konsthallen i Hishult. Den heter ”Känn ingen oro och tappa inte modet”

Olle Brandqvist.