Nu är jag själv min uppdragsgivare. Nu kan jag ägna mig åt att låta det pragmatiska träda tillbaka och låta poesin och det onyttiga träda fram. Nu är jag själv beställaren. Nu får jag själv stå för kostnaden. Verkstaden, ateljén, materialen, maskiner och verktyg. Det är inte gratis att låta gjuta i järn eller brons eller anlita andra. Nu gör jag inte saker för att dom ska säljas, nu gör jag dom av ren nyfiken lust.

Helt nya frågeställningar. Fantastiskt kul, utvecklande, t.o.m. friskvårdande! Tänk vilket privilegium!  Jag går ut till ateljén varje morgon med nyfikenhet och glädje. Nu kör jag allt vad tygen håller och hoppas hinna med så mycket som möjligt, varje dag. Det räcker inte med ”ett streck om dagen” som skolkamraten Lasse Åberg säger. Jag kommer inte att hinna med allt för jag vet att en ny idé föder ytterligare minst två.

Jag önskar att du som besökare ser att jag har roligt om dagarna. Att du följer med i mina undersökningar och kan roas av det du ser och förlåter att det ibland blir svårbegripligt. Vad vore mer glädjande än att mina arbeten blir utgångspunkt för samtal och diskussion. Välkommen att besöka utställningen. Jag ställer gärna upp andra tider än de fasta officiella efter överenskommelse.

Thorulf Löfstedt

Tio konstnärer från Konstföreningen Dymlingen har under tre månaders tid arbetat med ett gemensamt konstprojekt utifrån sina olika professioner, tekniker och material. Konstnärerna har arbetat parvis och inte haft några begränsningar.Ett påbörjat arbete av den ena i paret lämnas över till den andra som fortsätter på samma verk. Bilden kan gå mellan de två både en och flera gånger innan det blir klart. En utmaning där ingen vet hur slutresultatet blir när olika tekniker möts eller när två konstnärer arbetar på samma verk ELLER när man vänder – vrider – lägger till – drar ifrån – diskuterar – tolkar – lägger till – drar ifrån, tills båda är nöjda med resultatet.

Pandemin har satt sin prägel på samarbetet, men alla par har utarbetat egna arbetssätt. De som haft möjlighet har träffats utomhus eller på lokal för att byta bilder och erfarenheter. Bilder har även skickats med post och samtal förts digitalt. Man har delat med sig av ideér och inspirerat varandra till nya infallsvinklar och möjligheter. Att kunna mötas och arbeta tillsammans i paren har varit det viktigaste i hela processen.

Vanligtvis är det ett ensamt jobb att vara konstnär, men under projektet har vi fått en samtalspartner som har samma intresse av att utveckla en bild/verk. Det krävs mod, respekt och tillit till varandra. Samarbetet har fört med sig att nya material och tekniker har prövats. Något som blivit både prestigelöst och lustfyllt.
Konstprojektet har blivit en spännande och utmanande resa. En kreativ och lättsam inspirations process som ger mervärde, med nya oväntade kombinationer och många gånger ett oväntat överraskande resultat.

Utställningen består av måleri, collage, skulpturer, fria former, digitalt, textilt.

Medverkande konstnärer:
Ann-Carin Andersson och Erika Wärn
Inger Lindén och Lisbeth Thapper
Timea Vauger och Eva-Britt Lindgren
Birgitta Ramstrand Efraim och Ingela Dembacke
Annefrid Sjöman och Brittmari Hagmarker

Gestures, gester, är måleriska penseldrag eller kroppsliga uttryck. Marcus Appelberg har länge intresserat sig för mode och draperingar, där hans kropp ofta blivit skådespel för modets olika uttryckssätt och där kroppar avbildats invirade i draperingar i målningar. Främst har hans måleri dock kännetecknats av avsaknaden av gestalter, där tomma rum och scenerier ofta avbildats. Genom gester och uttryck som döljs under sjok av tyg utforskar han nu gränsen mellan kropp och klädnad, och verken blir en förlängning av de tidigare textila verken som utifrån sitt förhållande till ramen utforskar gränserna för sin kropp.

Målningarna i Gestures består av två spår med samma fokus: i en serie hämtas inspiration från renässansens avbildande av klädnad i bibliska scener och i en annan direkt från modet. I Assumption of the Virgin Mary avbildas utsnitt ur målningen med samma namn av Annibale Carracci. Upptagandet i himlen kan ses som en förvandling eller metamorfos, något Appelberg intresserat sig för i sin praktik. Där modet kan förflytta gränser och ändra vår uppfattning kring kropp och identitet, så handlar målningen också om en transcendental förändring. I utställningens största målning avbildas Pär Engshedens klänning buren av Sara Danius till Nobelbanketten 2018. Sara, och klänningen, blev ikonisk och ett fuck you riktat till Akademien.

Marcus Appelberg är född 1990 i Karlstad men uppvuxen i Jönköping. Han har studerat måleri på Dômen Konstskola och innehar två masterdiplom i fri konst från konsthögskolan i Berlin (2012-17) och Akademin Valand (2017-19). Han arbetar sedan februari deltid som konsthandläggare på Region Jämtland Härjedalen och delar sin tid mellan Östersund och Mölndal.

www.mappelberg.com